Igår gick det både bra och dåligt, vi torska mot Önnered och vann över Guif. Iallafall, tågresan var väldigt efterlängtad då jag var helt slut. Fick till och med ett eget dubbelsäte så jag kunde sova. Haha trodde jag ja. Precis innan tåget ska gå från Göteborg så kommer det en kille och säger att han bokat plats här. Jag orkade inte flytta på mig så lät han sätta sig breved mig. Efter en minut drar han igång sin pratstund som varade i fyra och en halv timme(HELA tågresan hem). Han berättade om sin sjuka pappa, sin mamma, sitt jobb, sitt visitkort, pratade och lästa lite i min bok, läste Sallys skvaller tidning. Och när han gick och handlade fika åt sig i cafeterian kom han tillbaka med fika till mig också. Han berättade också att han vart nära på att dö i en MC olycka. Hela hans ben hade vart i två delar då de slets av, han fick 16,5 liter blod då allting han fick rann ut ur benet, han hade legat på sjukhus i över ett år och opererats 100 gånger. Jag tror helt enkelt att den här snubben uppskattar sitt liv väldigt mycket då han vart så pass nära på att dö. Och jag säger de, de borde de vara fler som gör. För han va fan trevlig, även fast jag ville sova.