jag älskar dig

För 5 år sedan samlades en grupp människor på gubbängsfältet, alla fyllda med förväntan, spänning, nervositet och massa tankar om vad som komma skall. Jag såg Vickan på avstånd och sprang fram till henne för jag ville inte stå själv i ledet, du gick bakom henne. Jag hälsade på dig och sa mitt namn, detsamma gjorde du. Vi tre ställde oss bakom skylten som det då stod 6F på, och det stod ett 20-tal ungar framför oss också, en tjej som stod bakom tyckte att vi verkade bitchiga, fråga mig inte varför. Du sa till mig och Vickan "vadå måste vi säga våra namn på engelska?" Ja, det var man tvungen att göra, för det här var starten på våran resa tillsammans genom Engelska Skolan. Det var vi tre mot alla, i fyra år lyckades vi kämpa oss igenom det fängelse vi oftasr tyckte att det var, militärsktrikt. Men en sak är säker, utan er två hade det aldrig var möjligt att dag efter dag komma till skolan och ha så kul som vi har haft (och tydligen var mitt skolfoto i åttan det roligaste?) Tillslut var splittrades vår tri ner till två, det var du och jag mot resten nu, men alltid med Vickan bakom oss även fast hon var långt borta. Vi skulle ta steget upp till gymnasiet, och tillsammans har vi tagit oss igenom ett år även där snart. Det jag vill säga Emilia, är att jag är evigt tacksam för att du alltid har funnits vid min sida, jag kommer alltid finnas vid din sida och stå bakom dig vad du än gör.
Idag fyller du 17 år, grattis hjärtat, du vet att jag älskar dig.






Kommentarer
Postat av: Vickan

Du hade rätt Felicia, tårarna rinner. Jag älskar dig, glöm aldrig det. Dig också Emmi :)

2009-05-09 @ 22:10:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0