På träningarna brukar jag oftast springa runt och skratta, eller åtminstonde le. Idag fick jag lägga mest fokus på att hålla tårarna tillbaka, men det brast ett flertal gånger. Jag är oerhört känslig för tunga och jobbiga situationer, som det vart idag. Vår tränare ska sluta och det är han som har vart vändpunkten i min handboll. Hade det inte vart för honom hade jag nog inte stått där jag står idag och inte heller spelat handboll med den glädjen som jag återfått. Så det är tugnt för stunden men det kommer bli bra igen.
Jag ska faktiskt gå och lägga mig nu, blir så oerhört trött och får ont i huvudet av att gråta så här under en lång period. Vi hörs imorgon, godnatt